Vi är framme i paradiset som många kallar det. Vi har inte sett så mycket av det ännu bara. Kvällsmörkret kom redan runt sju-tiden, då vi var fullt uppe i att försöka få en säng för natten.

Vet nästan inte vad jag ska börja att skriva nu. Det har minst sagt varit en upplevelserik dag där vår egen klantighet nästan aldrig tog slut. Så känns det, och vi är sjukt glada att dagen snart är över här i Nadi.

Jag skriver dagens lilla saga så minns jag den genom denna text:

... Vi vaknade runt sju på morgonen på campingen i Christchurch. Allt som "vanligt" -svinkallt i tältet, bara med vetskapen att det skulle bli sista uppvaknandet i NZ. Kliver upp, fixar ordning i bilen, packar ihop tältet för sista gången tillsammans med täcke, luftmadrass och allt som tillhör.

Lagar frukost.
Tar reda på adress till frälsningsarmen där vi bestämde oss för att donera tält, täcke och luftmadrassen.

Vi åker till första frälsningsarmen... Stängd på grund av okänd anledning.
Provar en till som ligger en mil bort... Stängd på grund av jordbävningen.

Jaha...

Nu börjar vi få dåligt med tid då vi ska lämna bilen och sedan ta oss till flygplatsen. Så vad gör man med tält och skit som man inte ska ha längre? Jag ville dumpa det på sidan av gatan, blev trött och stressad av situationen.
Jens ville lämna det någonstans.
Så helt plötsligt från ingenstans kommer skylten "The Salvation Army". Där stannade vi och Jens lämnade av grejerna där. Det var visst ingen butik, utan ett center för spelmissbrukare. Lite komiskt, men som tur var så var det stängt. Annars hade de kasnke inte  gillat att få tält, täcke och grejer till sina spelmissbrukare.

Aja, so far so good. Bara att stressen började komma krypandes, fast vi hade fortfarande tid.

Tankade
Lämnade bilen.
Frågade om vår böter, men fick inte reda på vilket belopp den var på, irriterande nog. Kommer ett brev med posten tydligen när det blir dags.
Kom till flygplatsen.
Skulle checka in till flyget...

Då Jens säger- "Jag vet inte var plånboken är"...

Den kommentaren har sags ganska många gånger, men då har svaret på den kommentaren alltid fått ett snabbt svar. Det blev inget snabbt svar denna gång bara. Ingen av oss hittade plånboken i våra väskor. Då måste den ju ligga i bilen eftersom vi använde den när vi tankade upp bilen.

Vi hade en timme på oss att ta reda på plånboken innan det var för sent att checka in till flyget.

Ringer till biluthyrningsföretaget.
Tar en jävla tid innan det blir kopplat till rätt kontor.
Bilen har blivit bortkörd till ett förvaringsgarage och samtalet läggs på tills de ska ringa upp.
Aldrig roligt att vänta.
De ringer upp...
Men ingen lycka med plånboken.

Och så var det cirka 10 minuter innan incheck. Jens springer och kollar där vi gått på flygplatsen om vi lyckats tappa den på vägen, men fortfarande ingen lycka.

Som tur är hade vi ett Visa-kort om något av detta skulle hända. Det var ju bra iallfall. Så vi checkde in på flyget och sa adjö till NZ (och vår plånbok).

Plånbok borta alltså. Känns inget vidare. Två bankkort, Jens körkort, ett minneskort,  och ett SIM-kort. Körkortet är det jobbigaste, men vi får väl se hur det blir. Kommer nog bli några samtal till Sverige till transportstyrelsen eller vilka det nu är man ringer. Det kanske fixar sig. Vore bra att ha det tills vi kommer till fastlandet i USA.

Sedan kom vi iallfall till Fiji. Hade inte tagit ut några pengar för att det alltid finns uttagsautamater överallt. Men så fick vi reda på att alla uttagsautomater och betalstationer var nere på hela Fiji. Så fick jag lite panik igen och undrade hur man skulle klara sig utan kontanter då ingen tar kort. Jobbigt läge.

Men påståendet var falskt visade det sig (som tur var). Vi hittade en automat som vi fick ut pengar från. Det var ju fint.

Vi fick skjuts till vandrarhemmet som vi bokat. Väl framme på vandrarhemmet fanns det ingen bokning på oss. Det tar någon timma eller två innan vi fick en säng var i en sovsal. Vi hade bokat ett dubbelrum, men det känns som vilket som duger efter en dag fylld av panik.

Vi märkte att vi hade bokat detta vandrarhem för den 21 mars, alltså tre dagar framåt i tiden. Snacka om klantskallar alltså. Förstår inte hur klantig man kan vara. Plånboken var ju helt vårat fel också. Det jobbigaste är just det, att allt är vårat fel. Roligt värre.

Det var ungefär det. Har kollat på Fijidansare ikväll som dansade Bula-dans. Såg nästan ut som Hula-dans (enligt mig). Det var lite underhållning.

Godnatt