Rubriken ljuger lite halvt. Vi är inte i Maitland, men det är okej. Inte många som vi vet var vi är iallafall. Men hur som helst så befinner vi oss 12 km utanför det här lilla ''staden'' Maitland, i ett större område vid namn Hunter Valley. En söt liten husvagn har vi fått också som är vårt nuvarande boende. Det är faktiskt helt okej. Mest privata vi haft på hela resan. Huset där våra hosts bor i ligger ju förstås nära, men det är okej. Vi har vår toalett inne id eras hus och internet också. Får ju vara i huset hur mycket vi vill.

Vi kom hit i förrgår med tåget som jag, om jag inte misstar mig, noterat förut. Det är så skönt att äntligen kunna göra något nytt och inte bara sitta och vänta i Sydney. Skönt också att inte bo i sovsal och inte behöva ta hänsyn till andra.

Vi bor nu hos Chris och Gloria, en ursprungligen engelskman och hon ursprungligen indier. De är väldigt trevliga och ger oss god och sund mat. Så det ska man inte klaga på. Enda negativa är väl att man ska göra allt som de har gjort i 20 år, annars är det fel. Man ska inte sitta på fel stol, inte diska fel, inte duka bordet utan duk, inte ha gaffel till skinkan (kniv är rätt), inte göra så, inte göra så. Den listan kan göras lång bara efter två dagar. Det är bra här trots det. Det vi måste göra att att helt enkelt anpassa oss efter deras liv så vi kan lära oss något. Har redan lärt mig mycket efter några dagar.

De har en stor mark som jag i detta ögonblick inte minns hur stor den är. De har 18 kor (19 med en nyfödd kalv), en hund och resten av marken är fullt med olivträd där de planterar oliver. Så gissa vad vi har gjort!! Vi har lekt med oliver, varenda dag. Det var faktiskt inte så tråkigt som det låter. Första dagen blev det plocka svampinfekterade oliver (de gick direkt till komposten), igår kärnade vi ur cirka 3 kg oliver samt ''burkade'' cirka 60 burkar med oliver. Allt är ekologiskt så det ska ske så naturligt som det går, med medel som inte är med kemikalier och så vidare. De sälger inte supermycket så de kan hålla det på det sätter att de gör allt själva utan maskiner. Dock imorgon ska de åka  och kolla på en olivmaskin. Fråga mig inte hur den fungerar. Jag förstod inte hela processen.

Sedan idag har vi gjort tapenade. Fråga mig inte vad det är på svenska. Kanske är det tapenade, vem vet. Det är hur som helst någon sorts olivröra med massa andra grejer i. den vi gjorde idag hade bland annat anjovis i, vilket låter som en hemsk blandning, men otroligt nog var den ätbar. Någon röra som man vanligtvis verkar ha på mackan. Dock vanliga oliver eller enkel anjovis kan jag inte äta (anjovis i Jansson är som en liten fotnot MUMS).

Det är bra här. Det som känns som det jobbigaste är nästan engelskan. Inte att förstå engelskan som de pratar för det har jag inte sett svårt, utan att uttrycka mig själv. Stakar hela tiden när man ska berätta något för det är i den berättande stunden man kommer på att man inte vet exakta ord. Men det går ju bra gå runt ämnet och de förstår ju en till slut. Det kommer snabbt det här med språket ändå så det ser jag bara som roligt att lära sig.

Kanske kommer vi får lite byggvana också under tiden här. De har en liten utbyggnad på huset som behövs lite byggnadd till på och även taket har de lagt nytt men inte är helt färdiga med. Ska bli kul att göra nya saker, och testa på vad man tycker om det.

Nåväl, vi har det och lever bra. Nyttigare än på hela resan också. Ingen skitmat så länge vi stannar här iallafall. De verkar vara mycket medvetna om vad de äter och köper allt det mesta ekologiskt. Matar hunden med ekologisk mat också.

Deras hund Missie är för övrigt ett litet charmtroll som har ett litet eget hus på gården.

De har en trasig studsmatta också. Jag tror inte Jens eller jag kommer att hoppa i den.

Bye