Nu sitter jag vid en allman dator. Sa jag ar ledsen att gora alla besvikna med att saga att det inte blir nagra svenska bokstaver idag. Men jag tror alla klarar sig prima anda. Det sorgligaste ar nog att det inte blir nog bilder inlagda. Det hade jag faktiskt tankt, men datorn ar i bilen (som ar langt borta).

Vi kom fram till detta paradis, Withsundays. Vad ska man saga? Det ar fint, helt galet fint. Vi har stannat pa en camping i Airlie beach i tre natter, strosat runt i det lilla centrumet, var for forsta gangen pa resan ute pa krogen, spelat tennis for forsta gangen i mitt liv (det gick superdaligt), och bara slappat. Det har inte blivit nagot bad annu, men det ska det bli nu.

Jag vet inte rikigt vad jag har gett mig in pa, men hur som helst sa ska vi ut pa en seglingtur idag. En tre-dagars seglingtur ut till barriarrevet med snorkling samt dykning. Tanken pa att dyka gor mig halvt vettskramd. Kanske har lite for mycket respekt for vattnet, sa jag vet inte om jag ska gora det. Vi fick en "gratisdykning" med i segelturen, men jag tror jag kommer skippa den. Ska snorkla och vara radd for alla fiskar istallet. De andra tva kommer nog kopa till sa de ska dyka lite extra. Vore ju liksom inte helt fel at ha dykt i det stora barriarrevet. Men vi far se hur jag gor med det beslutet. Ska bli grymt att ha akt och seglat i det har landskapet. Sa fasanfullt fint.

Sedan de har planerna med att hitta jobb har har val inte gatt som i tankt oss. Eller vi kommer inte gora den stora anstrangningen da vi fick hora att det var valdigt lite med jobb just nu. Hogsasongen har precis borjat tydligen har, och vi kommer inte vara ensamma om att soka jobb da med andra ord. Sa vi har bestamt oss att ta det nagon annanstans. Trakigt att inte ha denna utsikt nar man jobbar men man kan inte fa allt i livet. Vi vill trots allt mest ha pengar.

Nu ska jag sticka. For nu ska vi bli bruna ute pa vattnet. En liten solbranna skulle sitta fint nu.

Solskyddsfaktorn pa sa sticker vi.

-Hopp om att bilen med tillbehor ar kvar pa torsdag nar vi kommer tillbaka-

(Vi funderar pa att kopa ny bil seriost. Dock vet vi inte om det ar vart anstrangningen. Fyrhjulsdrivet med helare motor)

En regnig dag är det idag. Bara vatten, vatten, vatten som faller ner från denna stora himmel. Blir en heldag i bilen eller bara gå och fönstershoppa kanske. Vi förlängde vår campingplats med ett ytterligare dygn, så nu blir det två nätter i rad på en camping. Börjar nästan skämma bort oss nu. Vi har börjat bli snåla jäklar som sover i bilen på olika parkeringar. Har ju kommit på en helt brilliant uppfinning att man kan ha luftmadrassen i bilen. Dock köpte vi ju en Queen-size luftmadrass vilket gör det hela svårare - den är bred- - aldelles för bred för bilen-. Iallafall i bakre delen av bilen när vi inte kan fälla ner sätena som är uppfällda mot fönstren (på grund av all packning). Madrassen blir härligt böjd, likt en platt banan vilket utgör att man alltid ligger i mitten av den platta bananen, och är man fler än en person blir det jobbigt då man i princip ligger på varandra. Och nu, med tre personer skulle det ju vara ännu mer spännande att se hur det går att ligga tre i bilen. Det blir en fråga om några dagar när vi kanske inte sover på en camping. Vi ska sova på camping tills vi drar från Brisbane på söndag, och det är ju en liten lättnad.

Ni läste rätt kära läsare. Vi har blivit tre. En lycklig duo har blivit en fantastiskt lycklig trio. Johanna Nr.2 har anlänt till kontinenten Australien efter en lång resa genom Ryssland med tåg ensam. Sjukt coolt måste jag säga. Något som jag också vill göra, men det blir en annan dag. Det finns så många planer och viljor uppe i huvudet som troligen kommer bli svårt att att uppleva. Då skulle det inte finnas ett slut på denna resa. Men nu finns det ett slut på denna långa resa, någonstans.

Hur länge Johanna stannar vet vi inte. Det är som med våra planer att vi inte har en aning om någonting. Vi får helt enkelt se hur det går. Ska bli grymt kul är något som är säkert.

Det känns som det varit lite stiltje på upplevelser och nya saker de senaste dagarna. Vi bara åker runt i cirklar utanför Brisbane för att det är billigast och bo där istället för centrum (rentav gratis vissa gånger om man väljer sovplats med omsorg). Vi väntar på post som vi ska hämta upp på söndag, därav denna tristess runt Brisbane hela tiden. Fast det finns mer saker att se här, som tex. Brisbane innerstad. Vi har fortfarande inte varit inne där och kollat på saker, bara stormat in i några affärer för att handla lite kläder som jag skrev i tidigare inlägg.

Så vad har vi gjort de senaste dagarna, senaste veckan?

Vi har åkt ut till två öar, en vid namn Strandbroke Island. Det är en sandö vilket gör den lite speciell. Är ju massa skog och grejer trots det, men den har sand som bas istället för... jord? Om det är det som är basen på en vanlig ö. Aja, hur som helst så åkte vi dit och det var en grymt fin ö. Åkte till Point Lookout som sades vara fina utsikter. Det var det, enormt fina utsikter. Man står på små bergstoppar och bara ser ut på kritvita stränder och vatten där man inte ser slutet, bara vatten och så himmelen som möter vatten någonstans långt borta i skyn. Det var grymt och några kort blev det på det. Några hundra stycken kanske.

Den andra ön bodde vi på en natt. Dock var den inte lika speciell och vacker. Den behövde man inte heller åka båt ut till då vi kom dit via en bro (vad annars liksom?). Det är också en sandö men den kändes inte så speciell trots det. Vi tog några skogspromenader som det var generöst med på den ön (Bribie Island), men det var tyvärr inte så mycket att ha heller. Det var lite regnskog som såg faksikt ganska tråkig ut som ledde ut till stranden (som inte heller var så fin för massa döda träd och grenar och grejer). Det mest spännande som skedde på den här ön var en skogsbrand. Det började med att Jens tyckte att ett moln såg roligt ut för att det såg ut som det kom från marken. Det var vitt så vi tänkte inte så mycket mer på det än det, tills molnet blev stort. Grymt jäkla stort. Något sådant har jag aldrig sett förut så det var lite ... fränt? Om man får säga så. Tråkigt för skogen, men ändå mäktigt. Men det var lugnt tror jag. Vi fick ingen eld på oss förutom massa rök senare på kvällen (då den hade slutat). Det är så mycket action vi fick där.

Idag började dagen med regn som jag skrev, men också av att föräldrar ringde vilket var en riktigt ljusklimp. Det var ett nytt ord, men det var riktigt kul iallfall att få prata med mor och far.

Jag ska försöka bli lite bättre på att uppdatera här. Det känns som det är så lite att skriva om bara. Men det är det nog inte. Kanske bara jag som måste få upp motivationen till att skriva. Nu fick jag det när mamma och pappa ringde. Jaja, det här blir slutet på detta inlägg.

Tack och hej!

Följande inlägg är skrivet en dag tidigare än vad som står, det vill säga 11/5. Inte för att det spelar någon jätteroll men kanske var värt att nämna:D

Jag vet inte var jag kan börja skriva. Det är så mycket i huvudet med upplevelser att jag inte har ord för att skriva ner allt. Det sitter inne i huvudet beredd att komma ut för att berättas för andra. Men på något lustigt sätt stannar det kvar där ändå. Kanske av brist på ordkunskap från min sida eller kanske på grund av något annat. En annan del är väl att datorn inte är prioritet ett i nulägenets vardag då äventyret står och väntar först i kön. Nu är väl de flesta dagar inte så överdrivet äventyrliga, men det är väl ändå äventyret som ska vara helheten på något sätt.

Gården i Stanthorpe som vi stannade på i nästan två veckor var inte överdrivet lärorik. Det var roligt att träffa nya människor i sin egna ålder som var där på samma villkor som oss. Frosten på nätterna var en pina dock (men vi fick ett element de sista dagarna i vår ihåliga husvagn). Men  vi hade blivit varnade om kylan natten före vi kom dit, av våra austrliensiska campinggrannar som bjöd oss på en helkväll med mat och vin. Helt galet vilka människor man träffar under vägen. Människor med sådan enorm gästfrihet och vänlighet finns det inte så många av i Sverige. Antar det helt enkelt inte är vår natur. Ett annat par på en camping på Guldkusten gav oss öl för att de lånade vår pump till luftmadrassen i fem minuter. Så det var bara tacka och ta emot då vi själva inte hade någon öl. En rikigt kall var det också kan tilläggas.

Nu har vi kommit till Brisbane. Ett nätverk av kringliga vägar upp och ner, kors och tvärs som vi lyckats åka vilse i några gånger på en dag. Vi letade campingställe, vilket var mindre lyckat inne i en storstad (som inte var till vår förvåning). Okej, billigt campingställe kan kanske tilläggas på det. Efter Byron Bay och 52 dollar per natt strävar vi numera efter radikalt billigare. Vår underbara bok med billiga och gratis campingställen har maxpris på 22 dollar, vilket också gör oss begränsade i vilka campingar vi kan ta. Så när vi letade camping inne i Brisbane hamnade vi till slut bakom en bensinstation där det var helt gratis (med ett antal andra snåla campare), 3 mil utanför Brisbane, vilket inte riktigt var vår plan från början. Men en gratis natt blev det ju. En obekväm natt också. Första natten sovandes i bilen. Vi har lite för mycket grejer i bilen så de bakersta sätena går inte fälla ner, vilket resulterade i att jag fick sova på golvet. Men det gick ju ändå och hela 8 timmars sömn blev det trots en liten järngrej som inte var så oerhört bekväm att ha ryggen på.

Idag har vi halva dagen kört runt i Brisbane som yra hönor, då vi också kom fram till att det var svindyrt att ställa bilen någonstans. Snåla jävlar som vi är så tänker vi inte betala 140 SEK för en dum plats där bilen kan stå några timmar, så vi gjorde inte det. Nej vi åker till IKEA som ligger en bit utanför, hittar en camping för 29 dollar och tar bussen in (som kostar 24 dollar)... Allt är så bbbbbbilligt. Bussen var en lång hisoria (eller väg), som kunde har gjorts kortare genom att ha ställt bilen inne i Brisbane. En solig morgon blev till en regnig eftermiddag inne i centrala Brisbane. En sightseeing-dag blev till en shopping-dag och svulldag på Hungry Jacks (typ Burger King). Jag blev en tröja och en keps rikare medan Jens blev två hoodies rikare. Nästan en ny garderob känns det som när jag köpte nya skor för 40 SEK för några dagar sedan.

Efter vårt lilla shoppingäventyr blev det en yr bussresa hem till campingen vid IKEA. Tron om att vi var på fel buss när vi inte var det blev lite dumt. Hade ingen aning om var vi skulle då vi inte hade tagit fasta på namnet där campingen är. Men vi kom ju rätt till slut och så blev det ju ett lyckligt slut på den sagan också.

Vi köpte färska fikon idag. Mums! Och en ananas också. Så saftig och god som jag inte smakat en ananas i Sverige.

Bilen är hämtad.
Nästan fullständig campingutrustning inhandlad.
Första natten spenderad i tält (på gården) på luftmadrass, vilket fungerade prima skinka.
Torsdag blir första dagen på vår roadtrip.

Hittils låter ju allt hur bra som helst, eller hur?!

Vi har ingen aning om var vi ska.
Bilen är inne på lagning.

Nåväl, vi har ju åtmondtonde ett tält, stolar, campingspis och kylväska. Att inte glömma vår fina queen-size luftmadrass också, plus massa annat smått och gott. En icke-fungerande bil är ju inte hela världen när man ska ta sig runt ett land som är ett par mil runt.

Det är inte så illa med bilen. Den har tagit oss framåt hittils, men mekanikern var inte så säker den skulle ta oss runt hela landet. Efter lite magi nu så ska den visst vara körbar ett varv runt. Det har kostat oss lite mer än väntat, men en fungerande bil är väl värt ett par tusenlappar.

Det kommer kännas skönt att åka, även då vår nästa destination är väldigt okänd. Att göra som man vill en stund och inte leva efter andras tycken och tankar, och njuta. Har varit mycket att göra nu senaste tiden. Mycket jobb och mycket ståhej fram och tillbaka med bilen. Dagen idag har bestått av största delen av att klippa gräs.Ganska skönt att bara gå runt och klippa med handgräsklipparen. Eller det andra momentet, att bara sitta på gräsklipparen och guppa lite medan maskinen rullar och relaxa sina tankar lite i det gröna.

Den här naturen, det här klimatet, den här stora ytan, den här friheten...

... den dagen jag kommer hem kommer jag minnas detta och kanskekommer ha viljan att komma tillbaka. Allt där hemma är så långt borta men ändå så nära på andra sätt.

Tre månader har vi varit borta nu. Känns som en mindre evighet. Så mycket intryck på ett så litet tidsintervall.

Var vill jag komma?

Att det är lång väg kvar kanske.

Nu börjar det roliga...