Nu ljuger inte rubriken längre som den gjorde i förra inlägget. Vi är fortfarande på samma gård med Chris och Gloria. En vecka och två dagar har vi varit här nu. Man kommer in i vanorna och det känns mycket bättre nu. Eller ja, bättre och bättre. Det känns bättre av den anledningen att man vet rutinerna och så vidare. Jag vet numera vilken tekopp samt kaffekopp Chris har, när han dricker te eller kaffe på dagen och mera från vad jag skrev från förra inlägget. När vi har gjort något  ''fel'' brukar det oftast heta, ''du kan göra så, men jag ska visa hur jag brukar göra''. Jag finner det hela inte lika irriterande som när jag kom. Man lär sig hur människor fungerar och vad som behagar dem. Tycker det mest är komiskt hur inrutat liv de har.

Nu låter det som det bara är negativt här. Det finns ju en anledning att vi fortfarande är kvar och det är ju för att det är bra. Det är en del jobb, och nu när det varit över 30 graders solsken blir det varmt att jobba ute. Det som har stått på schemat de senaste dagarna är något som jag inte har en aning om vad heter på svenska. Mulching är det engelska ordet som jag för tillfället inte heller har orken att kolla upp. Det innebär iallafall att man lägger tidningar runt olivträdet och täcker det med någon form av kompost, så inte gräd och andra inte välkomna växter ska komma runt trädet. Vi har väl gjort cirka 100 träd de här dagarna kan jag tänka mig. De har 2000 olivträd, men tack och lov ska vi inte göra alla. Man tar det visst lite olika tid på året. Vi har väl drygt hälften kvar av vad vi ska göra och det är 3 dagars arbete. Vi har på oss snygga skyddsglasögon som numera syns även när jag tagit av dem (solbränna).

Däremot håller jag på att bli galen på alla myror när man sitter och lägger tidningspapper under träden. Stora fula myror med en grön bak som biter en. Jag vet inte om jag är överkänslig eller något för det svider upp mot en halvtimma och blir stora fula röda märken. De andra verkar inte lida lika mycket, men men. Bit ihop och lid som det brukar heta (fast jag har aldrig hört det. Jag kom på det nu). Men inte bara myror får man som en överraskning. Har inte haft något mer som bitit mig, men helt plötsligt kommer det en stor äcklig spindel framför en som en härlig överraskning. Igår hittade jag en vit hårig spindel som var cirka 5 cm lång. Inte så jättestor men Chris hade aldrig sett den. Orange kropp hade den också. Kanske har jag hittat en ny spindelart? Ska jag ta patent på den? Det kanske inte går. Det var ju lite synd. Men men.

Igår lekte vi också med lite träplankor. Jag hittade en redback spider (svarta änkan). Finns många giftiga djur här vilket gör det lite läskigt. Har ingen aning om de spindlarna vid olivträden är giftiga ens en gång. Myrorna är ju iallafall fredliga fast bits för minsta lilla. 

Idag ska vi på vinprovning på en av vingårdarna i området. Ska bli spännande.

Vi kommer att stanna här till april någon gång har vi bestämt oss. 

Nu har jag skrivit nog för denna gång.