Sitter nu ensam på verandan till hotellrummet. Det känns lite sådär konstigt. Likt som något ska hända. Jag vet att något kommer hända. Vi åker hem imorgon. Hem till Sverige.

Det har inte gått flera år, men det känns som det lika gärna kunde gjort det. Det är nu som man för första gången kan se tillbaka på resan, och kanske börja förstå vad vi har haft för oss det senaste halvåret. Det har varit mycket resande kan man sammanfatta det som. Det kanske räcker så. Kort och gott.

Jens är ute på en fisketur. Djuphavsfiske. Man kan visst fånga väldigt stora fiskar på en sån tur. Jag åt fisk igår. Om den var stor när den levde ville inte fisken berätta för mig. Kanske blev den fångad i ett nät nära ytan, eller så var det kanske en djuphavsfiskare som fångade den. Nu skulle jag inte skriva om fisken jag åt igår. Den var äcklig dessutom. Han hade så fasansfullt mycket ben i sig så jag struntade i att äta den. Nog om fisken.

De här två veckorna i Dominikanska var verkligen det perfekta avslutet på det här lilla äventyret. Mest ta det lugnt och äta gott. Har ätit tre-rätters varje dag i en vecka nu. Blir ju så mätt varje kväll att man inte vet var man ska ta vägen. Vilket promblem va?!

Vår forsränning och dykning var en bra brytning mellan allt solande och slappande. Få lite fart i en stilla semester.

En dag kvar att steka i solen. En tre-rätters middag kvar. En natt kvar (plus en till som kommer spenderas på ett plan, så den gills inte). Ska åka en fyra timmars busstur till flygplatsen imorgon. Finns ju en flygplats här, men den åker inte vi ifrån inte. Känns ju lite jobbigt, men flygbiljetten gick inte att omboka.

Vi känner oss nöjda med allt vi gjort och sett under resans gång. Det finns alltid saker man missar och man önskar man kunde gjort, så är det alltid. Så det ska man inte grubbla på länge. Nöjda är ordet.

Mycket resande och upplevelser. Nöjda. Det är sammanfattningen. Behövs det något mera? Tror inte det.

Jag kan inte komma på mycket mer att tillägga på den här bloggen. Resan är ju slut och bloggen har ännu en gång gjort dess syfte. Har fått med en liten skymt av det vi gjort men det är svårt att få med allt på en skärm om allt. Tror det är svårt att ens berätta för någon. Men hoppas att bloggen varit lite rolig att läsa.

Så hoppas jag innerligt att det här inte kommer bli sista inlägget. Resandet vill jag fortsätta med, så kanske kommer den poppa upp med färska inlägg igen när tiden för en ny resa kommer.

Eh, det här inget farväl. Ring om någon vill veta hur livet är.

Hörs

Så heter semesterorten vi är på nu. Det är ett inhängnat område gjort för turister. Det är vakter som vaktar infarten med en bom. Det är som en liten stad med bara resorter och turistgrejer. Det känns ju säkert, men inte riktigt en känsla av att vara i Dominikanska republiken. Men det är ganska skönt ändå, vi är ju mest på hotellområdet. Äter tills vi blir för mätta, ligger vid poolen (för att stranden inte var så fin) tills solen blir för varm (för då går man och badar) och gör det vi känner för.

Igår spelade vi minigolf. Jag vann så det var roligt.

Vi dök igår också. Det var första gången sedan Australien. Jag tyckte det var grymt roligt. Jens är inte så sugen på att prova igen. Vi köpte till och med en film på oss när vi dök. Kanske kan vara kul att ha.


En strand i Sosua, där vi dök.

 
Vårt förra boende i Cabarete.

Nej, nu ska vi nog gå ut till solstolarna och ta vara på de få dagarna som faktiskt är kvar. På torsdag beger vi oss mot Santo Domingo, mot Sverige. Sedan ser Sverige våra ansikten igen på fredag. Och så har den här resan passerat förbi som en ridå.

Blir nog något mera inlägg innan bloggen avslutas för den här gången.