Nu ar vi har pa on Mana. Det blev inte tva veckor mellan inlaggen. Fanns ju lite civilisation pa den har on, inte mycket, men lite.

Vi lever riktigt latliv och ligger pa stranden om dagarna. Snart har vi inga bocker att lasa sa da far det bli Soduko (hur det stavas) pa mobilen. Imorgon aker vi till en annan o som heter Waya.

Har nastan inget att beratta kanns det som. Allt gar i slow motion om dagarna. Man tar i allt i den takten den tar. Fijiborna tar allt i deras egna tempo ocksa (lite som Asien). Dock ar folket har sa glada. De sjunger nar man kommer till ett stalle, sager alltid "Bula" (hej) och har alltid aktiviteter pa hotellen.


Vi har fatt ett strandhus for oss sjalva. Det har ar var utsikt. Ganska trevligt stalle forutom att vi inte har nagon flakt pa varat rum. Vi maste flytta madrasser till ett annat rum i huset och sova under takflakten.


Utsikt fran en kulle.


"var"strand.


De sma prickarna pa golvet ar krabbor. Vi belv introducerade sa kallat krabbrace for forsta gangen. Den forsta krabban ut ur en stor cirkel vinner.

Baddat for natten mitt pa golvet i sovsalen (dar ingen annan an vi sover vilket ar skont).

Blir ingen bild pa mig eller Jens i hula-kjol. Kanske blir det det pa Hawaii. Den som lever far se.

Skriver nar tilfalle ges och nar det finns lite att skriva om.

Samma ställe fortfarande. Idag lämnar vi denna ö och denna stad för att åka ut till tre andra öar (inte samtidigt). Tror det kommer kommer eka om denna blogg under tiden. Finns inte så mycket internet om jag förstått det hela rätt. Finns inte så mycket över huvud taget ute på de där öarna. Kommer bara ligga som en död sill hela dagarna och längta till äventyr. Och just nu längtar vi till att inte göra någonting.

Ska bli skönt att lämna detta vandrarhem. Vi har fått byta rum två gånger för att de bokat in oss fel i deras bokningssysten (ett anteckningsblock). Fast denna natt fick vi ett AC-rum så det var ju positivt.

Hej så länge.skriver så fort jag kan igen. Kanske om två veckor, kanske tidigare.

Vi är framme i paradiset som många kallar det. Vi har inte sett så mycket av det ännu bara. Kvällsmörkret kom redan runt sju-tiden, då vi var fullt uppe i att försöka få en säng för natten.

Vet nästan inte vad jag ska börja att skriva nu. Det har minst sagt varit en upplevelserik dag där vår egen klantighet nästan aldrig tog slut. Så känns det, och vi är sjukt glada att dagen snart är över här i Nadi.

Jag skriver dagens lilla saga så minns jag den genom denna text:

... Vi vaknade runt sju på morgonen på campingen i Christchurch. Allt som "vanligt" -svinkallt i tältet, bara med vetskapen att det skulle bli sista uppvaknandet i NZ. Kliver upp, fixar ordning i bilen, packar ihop tältet för sista gången tillsammans med täcke, luftmadrass och allt som tillhör.

Lagar frukost.
Tar reda på adress till frälsningsarmen där vi bestämde oss för att donera tält, täcke och luftmadrassen.

Vi åker till första frälsningsarmen... Stängd på grund av okänd anledning.
Provar en till som ligger en mil bort... Stängd på grund av jordbävningen.

Jaha...

Nu börjar vi få dåligt med tid då vi ska lämna bilen och sedan ta oss till flygplatsen. Så vad gör man med tält och skit som man inte ska ha längre? Jag ville dumpa det på sidan av gatan, blev trött och stressad av situationen.
Jens ville lämna det någonstans.
Så helt plötsligt från ingenstans kommer skylten "The Salvation Army". Där stannade vi och Jens lämnade av grejerna där. Det var visst ingen butik, utan ett center för spelmissbrukare. Lite komiskt, men som tur var så var det stängt. Annars hade de kasnke inte  gillat att få tält, täcke och grejer till sina spelmissbrukare.

Aja, so far so good. Bara att stressen började komma krypandes, fast vi hade fortfarande tid.

Tankade
Lämnade bilen.
Frågade om vår böter, men fick inte reda på vilket belopp den var på, irriterande nog. Kommer ett brev med posten tydligen när det blir dags.
Kom till flygplatsen.
Skulle checka in till flyget...

Då Jens säger- "Jag vet inte var plånboken är"...

Den kommentaren har sags ganska många gånger, men då har svaret på den kommentaren alltid fått ett snabbt svar. Det blev inget snabbt svar denna gång bara. Ingen av oss hittade plånboken i våra väskor. Då måste den ju ligga i bilen eftersom vi använde den när vi tankade upp bilen.

Vi hade en timme på oss att ta reda på plånboken innan det var för sent att checka in till flyget.

Ringer till biluthyrningsföretaget.
Tar en jävla tid innan det blir kopplat till rätt kontor.
Bilen har blivit bortkörd till ett förvaringsgarage och samtalet läggs på tills de ska ringa upp.
Aldrig roligt att vänta.
De ringer upp...
Men ingen lycka med plånboken.

Och så var det cirka 10 minuter innan incheck. Jens springer och kollar där vi gått på flygplatsen om vi lyckats tappa den på vägen, men fortfarande ingen lycka.

Som tur är hade vi ett Visa-kort om något av detta skulle hända. Det var ju bra iallfall. Så vi checkde in på flyget och sa adjö till NZ (och vår plånbok).

Plånbok borta alltså. Känns inget vidare. Två bankkort, Jens körkort, ett minneskort,  och ett SIM-kort. Körkortet är det jobbigaste, men vi får väl se hur det blir. Kommer nog bli några samtal till Sverige till transportstyrelsen eller vilka det nu är man ringer. Det kanske fixar sig. Vore bra att ha det tills vi kommer till fastlandet i USA.

Sedan kom vi iallfall till Fiji. Hade inte tagit ut några pengar för att det alltid finns uttagsautamater överallt. Men så fick vi reda på att alla uttagsautomater och betalstationer var nere på hela Fiji. Så fick jag lite panik igen och undrade hur man skulle klara sig utan kontanter då ingen tar kort. Jobbigt läge.

Men påståendet var falskt visade det sig (som tur var). Vi hittade en automat som vi fick ut pengar från. Det var ju fint.

Vi fick skjuts till vandrarhemmet som vi bokat. Väl framme på vandrarhemmet fanns det ingen bokning på oss. Det tar någon timma eller två innan vi fick en säng var i en sovsal. Vi hade bokat ett dubbelrum, men det känns som vilket som duger efter en dag fylld av panik.

Vi märkte att vi hade bokat detta vandrarhem för den 21 mars, alltså tre dagar framåt i tiden. Snacka om klantskallar alltså. Förstår inte hur klantig man kan vara. Plånboken var ju helt vårat fel också. Det jobbigaste är just det, att allt är vårat fel. Roligt värre.

Det var ungefär det. Har kollat på Fijidansare ikväll som dansade Bula-dans. Såg nästan ut som Hula-dans (enligt mig). Det var lite underhållning.

Godnatt

Tillbaka till Christchurch-regionen för andra gången efter att ha åkt samma väg tre gånger längs med östkusten. Blev lite fram och tillbaka när vi inte hade några vidare planer.

Vi gjorde en mountanbiketur igår längs en led utanför ett samhälle vid namn Picton (dit vi kom med färjan från norra ön). En led som sades vara till de med en del erfarenhet av mountanbike på små och svåra stigar. Kanske var det dumt att säga att vi hade en del erfarenhet (nog stämmer det på 50% av oss två, men andra hälften/JAG kan vi ju inte direkt snacka mycket erfarenhet om efter endast en tur i norra Thailand).
Men oftast när man säger att man inte har erfarenhet av något blir något så himla lätt. Så denna gång sa vi att vi hade åkt mountanbike på svåra stigar och var duktiga på det. Nåja, det kunde ju gått sämre och det kunde ju gått bättre.

Jens fick vänta halva dagen på att jag skulle cykla genom stigarna som var för steniga och rotiga för min smak på vissa ställen. Men jag får vara nöjd med det jag klarade av denna gång. Kommer nog flera gånger. Det var roliga fem timmar och 2,5 mil senare.


Lite utsikt över vattnet och skogarna.


Såg lite delfiner genom träden (svårare att ta kort på dem dock).




Alla ni som drömmer om en egen båt, skynda er och ring!


Lite utanför Kaikoura på väg till Christchurch.


Innerstaden i Christchurch. Hela innerstaden är fortfarande stängd sedan jordbävningen för ett år sedan. Känns lite som en död stad.


En stad under renovering kan man säga.

Våra planer har blivit lite hastigt ändrade. Det har inte varit något positivt svar från WWOOFing-ställen så vi struntar i det helt enkelt. Två veckor här utan bil och brist på ideer att göra, bestämde vi oss för att boka om vår biljett till Hawaii. Vi skulle ha mellanlandat på Fiji-öarna så vi gör mellanlandningen lite längre bara. Närmare bestämt i två veckor. Två härliga veckor på Fiji. Värme och lite regn (kommer under regnperioden, men det är ingen fara). Ska bli roligt, fast vi har ingen aning om vad som finns att göra. Det kommer vi på.

Det är lite sorgligt att lämna Nya Zeeland. Det är en sann skönhet som vi med glädje gärna skulle besöka igen om chansen ges.

Adjö NZ:D

4o mil från Akaroa har vi nu kommit. Vi har kört uppåt kusten till platsen där vi kom med färjan för två veckor sedan. Vi ska cykla genom skog och terräng imorgon. Om det var värt att åka 80 mil tur och retur för återstår att se. Det blev inget cyklande nere i Akaroa. Vi gjorde en kajaktur istället. Det var jättefint med massa sälar runt oss. Såg en vild pingvin och några delfiner på långt håll. Det var en bra spontan tur, bara lite mycket vågor på vattnet som gjorde mig lite sjösjuk. Blev ingen olycka så det var ju skönt.

Vi har fått böter också. Det är så grymt irriterande. Mest irriterande för att vi inte vet vad bötern är på, om det är parkering, fortkörning eller något annat. Fick bara ett mail från biluthyrningsföretaget där de dragit några hundra som straffavgift från kontokortet. Historien säger inte varför vi fått bötern, eller hur mycket kostnaden är. Nåväl, irritation hjälper nog inte. Betala och var glad är nog det som gäller.


Här är världens brantaste gata i Dunedin, Baldwin Street.


Mouraki Builders. Stenarna som sitter hemma på väggen, fast utan Jens.


Jens och en rutig sten.


Lake Tekapo (fast det här en annan sjö bredvid Lake Tekapo. Den hette Alexander eller något liknande)


Får finns det gott om!


Kajakturen i Akaroa.


Grottor







Det var ett familjeföretag som skötte kajakturen på deras gård ungefär. De hade hittat en blind liten pingvinunge som de tog hand om.


Utsikt från en av lavakulllarna i Akaroa.

Bara några få dagar kvar med bilen. Känns lite lustigt att vi snart ska göra oss av med bilen. Vet inte ens vad som händer. Har inte fått tag på någon farm ännu.

Jens har blivit kär i morötter. Det blir numera nästan alltid en morot med i matkassen efter vi varit inne i en affär. Morötter är som knäckebröd, tar jättelång tid att äta.

Hej

Sex dagar till på oss att resa runt i NZ. Men vi vet fortfarande inte riktigt vad vi ska göra. Nu är vi på en liten bukt av lavaland utanför Christchurch, Akaroa. Ett mysigt samhälle vid vattnet dit vi kom igår.

Efter Dunedin (där vi var på en chokladfabrik, MUMS, och kikade in världens brantastade gata) åkte vi till Moeraki Boulders. Det är en samling stora stenar som kommer helt plötsligt på en strand längs kusten. Det är inte världens grej, men det roliga med det är att de stenarna sitter som en hel tapet hemma på väggen. Så det var roligt att se var vår fototapet kommer ifrån (inte för att den kommer därifrån, men fotot iallfall).

Sedan bar det av till Lake Tekapo, vilket är en sjö som namnet lyder. Det var väldigt fint där. Fanns massa aktiviteter att göra där men vi valde bara att kolla på fina naturen. Åkte upp till en stor kulle, tog en promenad runt kullen och njöt av vacker utsikt. Känns mer som att man går längs en planch vissa gånger när något är så fint och orlört.

Sen har vi kommit hit. Vad vi gör här återstår att se. Kanske tar vi en cykeltur genom dalarna, kanske inte.

Skriver snart igen och ska försöka lägga upp lite bilder.

Idag har varit den lataste dagen på hela resan. Regnet har öst ner hela dagen så vi bestämde oss för att bo i en liten stuga på en camping inatt. Det är ingen stor stuga, men det är en torr säng och riktigt tak över huvudet. Dessutom kan man stå raklång utanför sängen. Så små saker kan göra en så lycklig. Vi har kollat på film och handlat massa onyttigheter (alldeles för mycket) och dessutom ätit hemlagad mat två gånger idag (eller ska äta en andra gång inom kort. Jens lagar mat och jag väntar på att få äta maten). Tiden går så fort när man har roligt. Men imorgon ska vi också ha roligt. Då ska vi gå på en chokladfabrik.

Efter det vet vi nästan inte vad vi ska göra. Vi har åtta dagar kvar med bilen och har brist på ideer på vad vi ska göra. Vi har några ideer så något kommer det bli, men det är mest för att fördriva tiden. Vi trodde att vi nästan skulle stressa igenom södra ön, men vi kan ta det ganska lugnt. Ganska skönt det kanske.
Så ska vi också försöka få tag på någon farm att vara på. Det har vi inte gjort. Efter det blir det härliga Hawaii. Vi längtar att få komma dit och få känna lite värme igen, även om Nya Zeeland är jättebra.

Vi är som rubriken säger i en stad som heter Dunedin. Den ligger på östkusten. Hit kom vi igår efter ha varit i fjordland på västra kusten. Himla vackert ställe. Vi tog en båttur där och en helt fantastisk egen vandringstur upp på en topp. Det var väldigt skönt att för en gångs skull slippa alla guidade turer.


Utsikt från vår lilla vandringstur.


Uppe på toppen! Nästan tre timmars vandring/klättring/hoppa mellan stenar var vi värda härlig utsikt.





Det kom Nya Zeelänska papegojor när vi var på toppen, Kea papegoja. Enda papegojan som kan leva i bergen.


Från båtturen i Milford Sounds, Fiordland.


Vattenfall.


Söta sälar.


Milford Sounds


Ett stopp på vägen på väg bort från Milford Sounds.


Vi hittade ett sovande sjölejon vid en fyr så långt söder ut på fastlandet som man kommer (vad jag förmodar). Minns dock inte namnet på stället. Det var efter vi lämnat Fiordland.

Chokladfabrik imorgon. Mums!

Idag har vi lekt lite. Det har varit en rolig dag. Först Bungy jump sedan en snabb båt med massa snabba svängar, Jetboat (tyvärr inte lika rolig som jag trott, men ändå rolig).


Jens har hoppat. Gud så kul det var. Jens kunde inte få bort sitt leende efter sitt hopp.


(Får vända datorn för att se bilden rätt. Orkade inte fixa). Sekunder innan hopp. Tyvärr har jag inga fler bilder inlagda från hoppet. Har inga bevis på att jag ens hoppade. (Men jag gjorde det, jag lovar:)

Det här hoppet fick mig riktigt att längta till att hoppa ut ur ett flygplan igen. Men det kommer inte bli förrän i sommarSverige, men det är okej.

Har faktiskt laddat upp lite bilder, eller en hel massa känns det som. Var så länge sedan jag skrev känns det som så man hinner ta så många kort under tiden. Det är vykort hela tiden som man åker igenom så det blir mycket klickande med kameran.


Pancake rocks.


Ett stopp vi gjorde under vägen. Någonstans runt Franz Josef Glacier.


Utsikt över Mount Tasman och Mount Cook (NZ näst högsta samt högsta berg). Utanför Fox Glacier.


Fox glacier. Vi tog en tur här ut på glaciären. Ganska häftigt med en glaciär mitt i sommaren, med regnskog i närheten.




Blå is. Så fint på något sätt.


Grottor.


Jens tror han har bestigit toppen (det har han inte)


Det här bara ett stopp vid vägen vi gjorde. Så underbara utsikter. Det här är lite utanför Queenstown.

Så äntligen kan jag presentera bilderna från vårt lilla grottäventyr i Waitomo caves (trumvirvel). Var en stund sedan nu men det kanske är roligt att se ändå.


I början av turen då vi blev nerhissade 40 meter ner i grottornas djup. Grymt roligt.


Hoppa badring ner i vattnet.


Här hoppar jag ner.


Gruppen nere i grottorna.





Vi åkte rushelkana (hur stavas det?). Helt oväntat men så fantastiskt roligt. Man blir aldrig för vuxen för barnsliga grejer.


Ålning i grottor i trånga utrymmen.

Där har vi det. en liten del av det hela iallafall. Alltid något. Tack för kommentarer här på bloggen förresten. Alltid roligt att läsa och se att någon läser. Då vill jag uppdatera:D

Nu känner vi oss färdiga med Queenstown. Vårt nästa stopp kommer att vara Milford Sound. Sägs vara väldigt vackert så det får vi hoppas på. Dit ska vi börja åka imorgon. Får se om vi kommer hela vägen fram. Det andra vi ska försöka göra inom kort är att ta kontakt med en WWOOFing-familj.

Hej och hå

Nu far jag gora detta snabbt. Jag har sju minuter pa mig att skriva. Blir inga normala svenska bokstaver heller. Jens och jag sitter och vantar pa en buss som ska ta oss till bergen, eller till kullarna kanske man ska saga. Jag tror att var frukost virvlar runt med massa fjarilar just nu. Inom tva timmar ska vi hoppa 134 meter bungy jump mellan de vackra kullarna. Varfor man gor det kan man ju fraga sig. Men det ska bli kul aven om magen riktigt vander sig nar man tanker pa det. Efter det lilla hoppet ska vi aka Jetbat. En snabb bat som gor massa snabba svangar.

Fyra minuter kvar tills bussen kanske kommer. Ska skriva sa fort jag kan igen. Har inte haft jattebra mojligheter nu pa sistone bara.

Hej

Nu får det nästan vara nog med det dåliga vädret!

Fast nu är det bra väder. Vet dock inte om det är för att vi åkt 30 mil till västkusten. Det regnade igår när vi åkte ifrån Abel Tasman national park. Det regnade när vi kom till en håla några timmar bort, Havelock. Det regnade när vi satte upp tältet. Det regnade när vi gick på restaurang och åt musslor och drack vin (fast det gjorde ju inte så mycket för att vi satt inomhus). Det regnade när vi skulle sova. Det regnade in i tältet när vi sov så att man vaknade av vatten i huvudet.

Men regn kan vi överleva så länge det inte rinner in, vilket det inte gjorde i tidigt stadie. Förrän blåsten kom, som gjorde att tältet rasade. Vi satte upp tältet (vilket var kämpigt att ens gå ut i blåst och regn klockan halv tre på natten), men det tog inte så lång tid förrän det blåste ner igen. Ganska irriterande, sådär skrattretande att man inte orkar göra annat än att skratta. Så vi skrattade som bara den klockan fyra på natten. Vi körde in tältet i bilen och sov obekvämt i bilen istället. Men det var torrt och utan blåst. Värre kunde det varit (typ i ett halvt bortblåst tält).

Så om det regnar inatt är camping inget roligt längre!

Man ska inte klaga. Vi har det bra. Nu har vi som sagt kommit till västkusten där det är fint väder (än så länge). Målet idag var att kolla på några klippor som ser ut som pannkakor på stapel, Pancake Rocks. Det blev inte så. Vi stannar på en camping fyra mil innan. Det blev en kväll ägnad till tvätt av kläder och städning av bil. Fast också försöka torka tältet som bara slängdes in inatt i en stor klump. Helt otroligt att tältpinnarna höll. Flexibla pinnar!

Igår gjorde vi en kajaktur i nationalparken där uppe i Abel Tasman. Det blev lite paddling i 13 kilometer. Vi såg en massa sälar som låg och latade sig. Det var roligt. Sedan gjorde vi en liten vandringtur som sades vara bra. Den var inte fullt så bra som jag tänkt mig. Men det var en härlig promenad.

Ännu en gång har jag försökt att lägga upp bilder. Utan lycka som säkert märks. Internet vill inte samarbeta, men det får duga med lite text.

Skriver snart igen!

Nu är det södra ön som gäller. Kom hit igår efter en tre timmars färja. Vädret börjar bli kyligare ju mer söderut man kommer. Har börjat ha långärmad tröja varje dag och nätterna är mycket kyligare (får använda både sovsäckar och täcke. Dubbelt upp). Vi båda är nyfikna hur södra ön är. Vi spenderade en natt i samma lilla stad/by där färjan kommer, Picton. Det var inget speciellt egentligen. Idag åkte vi vidare västerut till nationalparken som rubriken säger. Vägen hit var en riktig slingerväg genom skog och till vissa delar med riktigt fina utsikter över det turkosa vattnet.

Abel Tasman national park är en park vid vattnet där det finns en lång vandringtur/kajaktur längs strandkanten. En sådan tur ska vi ta imorgon. Man kunde ta upp till tre fyra dagar, men vi anser att vi har för dåligt med tid att göra en lång tur, så vi får nöja oss med en dags tur. Det blir nog bra trots allt. Vi får nog se fina delar av parken ändå. Sedan kommer vi dra oss österut igen till en annan vandringsled. Fast där hade vi en plan om att cykla istället. Vi får se hur det blir men det är planen just nu.

Det har inte hänt så mycket mera intressanta saker. Ointressanta saker som ¨hänt¨ är:

Idag gjorde vi snabbnudlar till middag. Det var inte alls vidare gott. Till det hade vi inte alls vidare gott  vitlöksbröd. Riktig delikatessmåltid! Efter middagen spelade vi kort. Jens vann på 500 (med 595 poäng mot mina ynga 430 eller något liknande)

Jens har skoskav på hälen. Fast det börjar läka tack vare Compeed skavsårsplåster.

Någon dag ska Jens laga musslor. Det är tydligen väldigt musslor häromkring. De får han dock avnjuta med sig själv för att musslor är äckligt.

Nog om ointressanta saker. Batteriet på datorn är inte så bra. Hej hopp!

Försökte förresten lägga upp bilder från grotturen. Det gick inte på grund av internet.