Imorgon kanske lyckan kommer till oss att vi äntligen får lämna Fiji. Låter som det är en bedrövelse att vara här, men så är det inte riktigt. Ska bara bli skönt att komma till Hawaii. Äntligen. Men man ska inte ropa hej förrän man över bäcken.

Idag har Jens klippt sig. Efter att han tjatat i cirka två månader. Jag skulle ha klippt honom med nagelsaxen när vi var fast på Nabua Lodge, men det blev inte så. Tror jag glömde bort det. Fast han blev inte så nöjd idag ändå. Han fick en fin pottfrisyr av frisören att jag inte kunde tänka annat än på en liten skolpojke. Det tyckte jag var skojjigt. Kanske blir det nagelsaxen i huvudet ändå.

Jag skriver inte mera än detta. Har inte så mycket att skriva. Vi har inte gjort så mycket. Den stora händelsen idag var som sagt klippningen. Och att vi tog en 40 minuters promenad till frisören. Sen fick vi skjuts tillbaka av en bil av hotellet som kom och mötte oss. Det var så skönt att slippa gå. Ibland är turen med en när man faktiskt vill ha den.

Fiji är nog en bra semesterort egentligen. Men det känns som detta spontana drag till Fiji har gett oss så mycket otur. Vi tappade bort plånboken, varenda liten bokning har varit ett problem (för att vår bokningsdam inte bokade rätt), vi blir fast på en ö och solen som vi längat efter så länge blir ersatt med den värsta cyklonen någonsin på Fiji. Plus att vi inte kommer komma till Hawaii förrän på fredag, vilket betyder att vi missar en nästan en hel vecka på Hawaii. Den destination som vi nästan fram emot mest.

Det suger lite på ren ungdomssvenska.

Det gick ett flyg igår till Honolulu (Hawaii) igår men det var fullt. Så nu stannar vi helt enkelt ofrivilligt här i Nadi. Det är inte mycket att göra och det är mycket av innerstaden som är översvämmad, som oerhört många av befolkningens hus. Man kan se när man taxi eller buss hur husen är omgivna av vatten och det ser ut så som man sett på nyheterna hemma massa gånger. Toaletterna på hotellet fungerar inte heller (så vi bytte hotell för att vi ville göra våra behov med spolning) och det mesta är kaos. Inte så märkligt att saker är kaos dock.

Vi hade en rikigt bra vecka här iallafall. Så det är positivt. Allt är inte så negativt. Vi lärde känna massa trevliga människor när vi var fast på ön.

Vet inte vad mer jag ska skriva. Vi mår bra och vi har nog haft tur trots allt. Det har ju varit massa evakuering av turister och det behövde vi aldrig göra, för att vi inte var på det värst drabbade stället av cyklonen.

Waya Lai Lai (en ö). Här hade vi fyra superbra dagar. Hade ett hus vid vattnet och det var så bra. Fast här är ju Jens liggandes i hängmattan på stranden.


Stranden på Wai Lai Lai


Det här stranden på Nabula, stället där vi blev fast. Den här dagen vi lämnade och det var uppehåll i några timmar otroligt nog. Men sen kom en ny cyklon in. underbart.


Det här också från Nabua sista dagen.


en del av en lek som lektes under tristessens kvällar på Nabua Lodge.


Här är det kava-drickning på g. Det är någon dryck de flesta av folket dricker här. Man blir tydligen väldigt avslappnad óm man man tar sig några skålar av detta. Låter mer som en drog för mig, men det kan säga vad man vill om. Vi provade det, men jordsmaken gjorde att man inte riktigt fick någon lust att smaka mera.

Idag är höjdpunkten att åka till den översvämmande centrumet och se hur det ser ut. Igår var höjdpunkten Mcdonalds. Vi har haft sällskap av en tjej från Tjeckien som vi också har delat ett dubbelrum med. Hon erbjöd sig att dela sitt rum med oss när vi kom och hela stället var fullt. Det var snällt av henne. Fast hon åker idag. Vi har träffat en annan svensk här också som vi har varit med lite. Det är kul med lite sällskap.

Det får bli det. Med tummarna rejält ihoptryckta för att lyckan kommer och vi kommer härifrån på fredag.

Hej

Vi är fast på en ö.

Men att ha varit fast på en öde ö hade låtit lite mer spännande, men så är inte läget. Det är en ö helt enkelt. En ganska stor en, fast med lite befokning på om jag förstått det hela rätt. Ett sjujäklans oväder har varit över Fiji i tre dagar så all båttrafik är stoppad mellan öarna. Det har regnat nästan konstant sedan det började, plus att blåsten kom in för två dagar sedan. Skulle väl vara någon cyklon som svept över Fiji men där vi är har det inte varit så farligt. Tydligen är det värre på huvudön där det är massa översvämningar som också gör att flygen inte går.

på tal om flyg skulle vi ju åka idag ifrån Fiji... Till Hawaii. Som vi har längtat... Som vi får längta vidare tills den där båten kommer och de där flygen går. Funderade ett tag ta en kajak och ro över till Hawaii (som på den gamla goda tiden liksom), men jag hejdade mig konstigt nog.

Det är mest bara lite tråkigt att vara fast på resorten. Det är i princip inget här utom 20 andra som också är fast här. Det är ju förvisso ganska trevligt att prata med folk. VI lekte en massa lekar igår för att få kvällstimmarna att gå. Tror vi lekte sällskaplekar i 5 timmar. Det var kul. Dock sträckte jag låret i en lek där man skulle gå ner i spagat (iallafall så långt man kunde) och ta upp en kartong med munnen. Det gjorde ont så jag valde att sluta när jag var på tredje plats. Jens vann förresten. Galet, trodde inte han var så vig (han har inte visat den sidan för mig). Hans byxor sprack i baken bara. Jag trodde nästan det var hans ben som sprack eller något. Som tur var så var ju läget inte så.

Med andra ord har det inte blivit så mycket sol och bad för oss de senaste dagarna. Regnet har vällt ner från himlen och verkligen inte stoppat. Alla har suttit inomhus och varit lite sådär lagom uttråkade när det inte är något att göra.

Så är läget. Vi vet inte när vi kommer härifrån. Troligtvis inte imorgon, men alla har en liten förhoppning om tisdag. Kanske kanske. Tiden får utvisa det. Det är tråkigt då vi missar en del av hela Hawaii-vistelsen.

Det får blir det hela nu.

Nu ar vi har pa on Mana. Det blev inte tva veckor mellan inlaggen. Fanns ju lite civilisation pa den har on, inte mycket, men lite.

Vi lever riktigt latliv och ligger pa stranden om dagarna. Snart har vi inga bocker att lasa sa da far det bli Soduko (hur det stavas) pa mobilen. Imorgon aker vi till en annan o som heter Waya.

Har nastan inget att beratta kanns det som. Allt gar i slow motion om dagarna. Man tar i allt i den takten den tar. Fijiborna tar allt i deras egna tempo ocksa (lite som Asien). Dock ar folket har sa glada. De sjunger nar man kommer till ett stalle, sager alltid "Bula" (hej) och har alltid aktiviteter pa hotellen.


Vi har fatt ett strandhus for oss sjalva. Det har ar var utsikt. Ganska trevligt stalle forutom att vi inte har nagon flakt pa varat rum. Vi maste flytta madrasser till ett annat rum i huset och sova under takflakten.


Utsikt fran en kulle.


"var"strand.


De sma prickarna pa golvet ar krabbor. Vi belv introducerade sa kallat krabbrace for forsta gangen. Den forsta krabban ut ur en stor cirkel vinner.

Baddat for natten mitt pa golvet i sovsalen (dar ingen annan an vi sover vilket ar skont).

Blir ingen bild pa mig eller Jens i hula-kjol. Kanske blir det det pa Hawaii. Den som lever far se.

Skriver nar tilfalle ges och nar det finns lite att skriva om.

Samma ställe fortfarande. Idag lämnar vi denna ö och denna stad för att åka ut till tre andra öar (inte samtidigt). Tror det kommer kommer eka om denna blogg under tiden. Finns inte så mycket internet om jag förstått det hela rätt. Finns inte så mycket över huvud taget ute på de där öarna. Kommer bara ligga som en död sill hela dagarna och längta till äventyr. Och just nu längtar vi till att inte göra någonting.

Ska bli skönt att lämna detta vandrarhem. Vi har fått byta rum två gånger för att de bokat in oss fel i deras bokningssysten (ett anteckningsblock). Fast denna natt fick vi ett AC-rum så det var ju positivt.

Hej så länge.skriver så fort jag kan igen. Kanske om två veckor, kanske tidigare.

Vi är framme i paradiset som många kallar det. Vi har inte sett så mycket av det ännu bara. Kvällsmörkret kom redan runt sju-tiden, då vi var fullt uppe i att försöka få en säng för natten.

Vet nästan inte vad jag ska börja att skriva nu. Det har minst sagt varit en upplevelserik dag där vår egen klantighet nästan aldrig tog slut. Så känns det, och vi är sjukt glada att dagen snart är över här i Nadi.

Jag skriver dagens lilla saga så minns jag den genom denna text:

... Vi vaknade runt sju på morgonen på campingen i Christchurch. Allt som "vanligt" -svinkallt i tältet, bara med vetskapen att det skulle bli sista uppvaknandet i NZ. Kliver upp, fixar ordning i bilen, packar ihop tältet för sista gången tillsammans med täcke, luftmadrass och allt som tillhör.

Lagar frukost.
Tar reda på adress till frälsningsarmen där vi bestämde oss för att donera tält, täcke och luftmadrassen.

Vi åker till första frälsningsarmen... Stängd på grund av okänd anledning.
Provar en till som ligger en mil bort... Stängd på grund av jordbävningen.

Jaha...

Nu börjar vi få dåligt med tid då vi ska lämna bilen och sedan ta oss till flygplatsen. Så vad gör man med tält och skit som man inte ska ha längre? Jag ville dumpa det på sidan av gatan, blev trött och stressad av situationen.
Jens ville lämna det någonstans.
Så helt plötsligt från ingenstans kommer skylten "The Salvation Army". Där stannade vi och Jens lämnade av grejerna där. Det var visst ingen butik, utan ett center för spelmissbrukare. Lite komiskt, men som tur var så var det stängt. Annars hade de kasnke inte  gillat att få tält, täcke och grejer till sina spelmissbrukare.

Aja, so far so good. Bara att stressen började komma krypandes, fast vi hade fortfarande tid.

Tankade
Lämnade bilen.
Frågade om vår böter, men fick inte reda på vilket belopp den var på, irriterande nog. Kommer ett brev med posten tydligen när det blir dags.
Kom till flygplatsen.
Skulle checka in till flyget...

Då Jens säger- "Jag vet inte var plånboken är"...

Den kommentaren har sags ganska många gånger, men då har svaret på den kommentaren alltid fått ett snabbt svar. Det blev inget snabbt svar denna gång bara. Ingen av oss hittade plånboken i våra väskor. Då måste den ju ligga i bilen eftersom vi använde den när vi tankade upp bilen.

Vi hade en timme på oss att ta reda på plånboken innan det var för sent att checka in till flyget.

Ringer till biluthyrningsföretaget.
Tar en jävla tid innan det blir kopplat till rätt kontor.
Bilen har blivit bortkörd till ett förvaringsgarage och samtalet läggs på tills de ska ringa upp.
Aldrig roligt att vänta.
De ringer upp...
Men ingen lycka med plånboken.

Och så var det cirka 10 minuter innan incheck. Jens springer och kollar där vi gått på flygplatsen om vi lyckats tappa den på vägen, men fortfarande ingen lycka.

Som tur är hade vi ett Visa-kort om något av detta skulle hända. Det var ju bra iallfall. Så vi checkde in på flyget och sa adjö till NZ (och vår plånbok).

Plånbok borta alltså. Känns inget vidare. Två bankkort, Jens körkort, ett minneskort,  och ett SIM-kort. Körkortet är det jobbigaste, men vi får väl se hur det blir. Kommer nog bli några samtal till Sverige till transportstyrelsen eller vilka det nu är man ringer. Det kanske fixar sig. Vore bra att ha det tills vi kommer till fastlandet i USA.

Sedan kom vi iallfall till Fiji. Hade inte tagit ut några pengar för att det alltid finns uttagsautamater överallt. Men så fick vi reda på att alla uttagsautomater och betalstationer var nere på hela Fiji. Så fick jag lite panik igen och undrade hur man skulle klara sig utan kontanter då ingen tar kort. Jobbigt läge.

Men påståendet var falskt visade det sig (som tur var). Vi hittade en automat som vi fick ut pengar från. Det var ju fint.

Vi fick skjuts till vandrarhemmet som vi bokat. Väl framme på vandrarhemmet fanns det ingen bokning på oss. Det tar någon timma eller två innan vi fick en säng var i en sovsal. Vi hade bokat ett dubbelrum, men det känns som vilket som duger efter en dag fylld av panik.

Vi märkte att vi hade bokat detta vandrarhem för den 21 mars, alltså tre dagar framåt i tiden. Snacka om klantskallar alltså. Förstår inte hur klantig man kan vara. Plånboken var ju helt vårat fel också. Det jobbigaste är just det, att allt är vårat fel. Roligt värre.

Det var ungefär det. Har kollat på Fijidansare ikväll som dansade Bula-dans. Såg nästan ut som Hula-dans (enligt mig). Det var lite underhållning.

Godnatt

Tillbaka till Christchurch-regionen för andra gången efter att ha åkt samma väg tre gånger längs med östkusten. Blev lite fram och tillbaka när vi inte hade några vidare planer.

Vi gjorde en mountanbiketur igår längs en led utanför ett samhälle vid namn Picton (dit vi kom med färjan från norra ön). En led som sades vara till de med en del erfarenhet av mountanbike på små och svåra stigar. Kanske var det dumt att säga att vi hade en del erfarenhet (nog stämmer det på 50% av oss två, men andra hälften/JAG kan vi ju inte direkt snacka mycket erfarenhet om efter endast en tur i norra Thailand).
Men oftast när man säger att man inte har erfarenhet av något blir något så himla lätt. Så denna gång sa vi att vi hade åkt mountanbike på svåra stigar och var duktiga på det. Nåja, det kunde ju gått sämre och det kunde ju gått bättre.

Jens fick vänta halva dagen på att jag skulle cykla genom stigarna som var för steniga och rotiga för min smak på vissa ställen. Men jag får vara nöjd med det jag klarade av denna gång. Kommer nog flera gånger. Det var roliga fem timmar och 2,5 mil senare.


Lite utsikt över vattnet och skogarna.


Såg lite delfiner genom träden (svårare att ta kort på dem dock).




Alla ni som drömmer om en egen båt, skynda er och ring!


Lite utanför Kaikoura på väg till Christchurch.


Innerstaden i Christchurch. Hela innerstaden är fortfarande stängd sedan jordbävningen för ett år sedan. Känns lite som en död stad.


En stad under renovering kan man säga.

Våra planer har blivit lite hastigt ändrade. Det har inte varit något positivt svar från WWOOFing-ställen så vi struntar i det helt enkelt. Två veckor här utan bil och brist på ideer att göra, bestämde vi oss för att boka om vår biljett till Hawaii. Vi skulle ha mellanlandat på Fiji-öarna så vi gör mellanlandningen lite längre bara. Närmare bestämt i två veckor. Två härliga veckor på Fiji. Värme och lite regn (kommer under regnperioden, men det är ingen fara). Ska bli roligt, fast vi har ingen aning om vad som finns att göra. Det kommer vi på.

Det är lite sorgligt att lämna Nya Zeeland. Det är en sann skönhet som vi med glädje gärna skulle besöka igen om chansen ges.

Adjö NZ:D

4o mil från Akaroa har vi nu kommit. Vi har kört uppåt kusten till platsen där vi kom med färjan för två veckor sedan. Vi ska cykla genom skog och terräng imorgon. Om det var värt att åka 80 mil tur och retur för återstår att se. Det blev inget cyklande nere i Akaroa. Vi gjorde en kajaktur istället. Det var jättefint med massa sälar runt oss. Såg en vild pingvin och några delfiner på långt håll. Det var en bra spontan tur, bara lite mycket vågor på vattnet som gjorde mig lite sjösjuk. Blev ingen olycka så det var ju skönt.

Vi har fått böter också. Det är så grymt irriterande. Mest irriterande för att vi inte vet vad bötern är på, om det är parkering, fortkörning eller något annat. Fick bara ett mail från biluthyrningsföretaget där de dragit några hundra som straffavgift från kontokortet. Historien säger inte varför vi fått bötern, eller hur mycket kostnaden är. Nåväl, irritation hjälper nog inte. Betala och var glad är nog det som gäller.


Här är världens brantaste gata i Dunedin, Baldwin Street.


Mouraki Builders. Stenarna som sitter hemma på väggen, fast utan Jens.


Jens och en rutig sten.


Lake Tekapo (fast det här en annan sjö bredvid Lake Tekapo. Den hette Alexander eller något liknande)


Får finns det gott om!


Kajakturen i Akaroa.


Grottor







Det var ett familjeföretag som skötte kajakturen på deras gård ungefär. De hade hittat en blind liten pingvinunge som de tog hand om.


Utsikt från en av lavakulllarna i Akaroa.

Bara några få dagar kvar med bilen. Känns lite lustigt att vi snart ska göra oss av med bilen. Vet inte ens vad som händer. Har inte fått tag på någon farm ännu.

Jens har blivit kär i morötter. Det blir numera nästan alltid en morot med i matkassen efter vi varit inne i en affär. Morötter är som knäckebröd, tar jättelång tid att äta.

Hej

Sex dagar till på oss att resa runt i NZ. Men vi vet fortfarande inte riktigt vad vi ska göra. Nu är vi på en liten bukt av lavaland utanför Christchurch, Akaroa. Ett mysigt samhälle vid vattnet dit vi kom igår.

Efter Dunedin (där vi var på en chokladfabrik, MUMS, och kikade in världens brantastade gata) åkte vi till Moeraki Boulders. Det är en samling stora stenar som kommer helt plötsligt på en strand längs kusten. Det är inte världens grej, men det roliga med det är att de stenarna sitter som en hel tapet hemma på väggen. Så det var roligt att se var vår fototapet kommer ifrån (inte för att den kommer därifrån, men fotot iallfall).

Sedan bar det av till Lake Tekapo, vilket är en sjö som namnet lyder. Det var väldigt fint där. Fanns massa aktiviteter att göra där men vi valde bara att kolla på fina naturen. Åkte upp till en stor kulle, tog en promenad runt kullen och njöt av vacker utsikt. Känns mer som att man går längs en planch vissa gånger när något är så fint och orlört.

Sen har vi kommit hit. Vad vi gör här återstår att se. Kanske tar vi en cykeltur genom dalarna, kanske inte.

Skriver snart igen och ska försöka lägga upp lite bilder.

Idag har varit den lataste dagen på hela resan. Regnet har öst ner hela dagen så vi bestämde oss för att bo i en liten stuga på en camping inatt. Det är ingen stor stuga, men det är en torr säng och riktigt tak över huvudet. Dessutom kan man stå raklång utanför sängen. Så små saker kan göra en så lycklig. Vi har kollat på film och handlat massa onyttigheter (alldeles för mycket) och dessutom ätit hemlagad mat två gånger idag (eller ska äta en andra gång inom kort. Jens lagar mat och jag väntar på att få äta maten). Tiden går så fort när man har roligt. Men imorgon ska vi också ha roligt. Då ska vi gå på en chokladfabrik.

Efter det vet vi nästan inte vad vi ska göra. Vi har åtta dagar kvar med bilen och har brist på ideer på vad vi ska göra. Vi har några ideer så något kommer det bli, men det är mest för att fördriva tiden. Vi trodde att vi nästan skulle stressa igenom södra ön, men vi kan ta det ganska lugnt. Ganska skönt det kanske.
Så ska vi också försöka få tag på någon farm att vara på. Det har vi inte gjort. Efter det blir det härliga Hawaii. Vi längtar att få komma dit och få känna lite värme igen, även om Nya Zeeland är jättebra.

Vi är som rubriken säger i en stad som heter Dunedin. Den ligger på östkusten. Hit kom vi igår efter ha varit i fjordland på västra kusten. Himla vackert ställe. Vi tog en båttur där och en helt fantastisk egen vandringstur upp på en topp. Det var väldigt skönt att för en gångs skull slippa alla guidade turer.


Utsikt från vår lilla vandringstur.


Uppe på toppen! Nästan tre timmars vandring/klättring/hoppa mellan stenar var vi värda härlig utsikt.





Det kom Nya Zeelänska papegojor när vi var på toppen, Kea papegoja. Enda papegojan som kan leva i bergen.


Från båtturen i Milford Sounds, Fiordland.


Vattenfall.


Söta sälar.


Milford Sounds


Ett stopp på vägen på väg bort från Milford Sounds.


Vi hittade ett sovande sjölejon vid en fyr så långt söder ut på fastlandet som man kommer (vad jag förmodar). Minns dock inte namnet på stället. Det var efter vi lämnat Fiordland.

Chokladfabrik imorgon. Mums!

Idag har vi lekt lite. Det har varit en rolig dag. Först Bungy jump sedan en snabb båt med massa snabba svängar, Jetboat (tyvärr inte lika rolig som jag trott, men ändå rolig).


Jens har hoppat. Gud så kul det var. Jens kunde inte få bort sitt leende efter sitt hopp.


(Får vända datorn för att se bilden rätt. Orkade inte fixa). Sekunder innan hopp. Tyvärr har jag inga fler bilder inlagda från hoppet. Har inga bevis på att jag ens hoppade. (Men jag gjorde det, jag lovar:)

Det här hoppet fick mig riktigt att längta till att hoppa ut ur ett flygplan igen. Men det kommer inte bli förrän i sommarSverige, men det är okej.

Har faktiskt laddat upp lite bilder, eller en hel massa känns det som. Var så länge sedan jag skrev känns det som så man hinner ta så många kort under tiden. Det är vykort hela tiden som man åker igenom så det blir mycket klickande med kameran.


Pancake rocks.


Ett stopp vi gjorde under vägen. Någonstans runt Franz Josef Glacier.


Utsikt över Mount Tasman och Mount Cook (NZ näst högsta samt högsta berg). Utanför Fox Glacier.


Fox glacier. Vi tog en tur här ut på glaciären. Ganska häftigt med en glaciär mitt i sommaren, med regnskog i närheten.




Blå is. Så fint på något sätt.


Grottor.


Jens tror han har bestigit toppen (det har han inte)


Det här bara ett stopp vid vägen vi gjorde. Så underbara utsikter. Det här är lite utanför Queenstown.

Så äntligen kan jag presentera bilderna från vårt lilla grottäventyr i Waitomo caves (trumvirvel). Var en stund sedan nu men det kanske är roligt att se ändå.


I början av turen då vi blev nerhissade 40 meter ner i grottornas djup. Grymt roligt.


Hoppa badring ner i vattnet.


Här hoppar jag ner.


Gruppen nere i grottorna.





Vi åkte rushelkana (hur stavas det?). Helt oväntat men så fantastiskt roligt. Man blir aldrig för vuxen för barnsliga grejer.


Ålning i grottor i trånga utrymmen.

Där har vi det. en liten del av det hela iallafall. Alltid något. Tack för kommentarer här på bloggen förresten. Alltid roligt att läsa och se att någon läser. Då vill jag uppdatera:D

Nu känner vi oss färdiga med Queenstown. Vårt nästa stopp kommer att vara Milford Sound. Sägs vara väldigt vackert så det får vi hoppas på. Dit ska vi börja åka imorgon. Får se om vi kommer hela vägen fram. Det andra vi ska försöka göra inom kort är att ta kontakt med en WWOOFing-familj.

Hej och hå

Nu far jag gora detta snabbt. Jag har sju minuter pa mig att skriva. Blir inga normala svenska bokstaver heller. Jens och jag sitter och vantar pa en buss som ska ta oss till bergen, eller till kullarna kanske man ska saga. Jag tror att var frukost virvlar runt med massa fjarilar just nu. Inom tva timmar ska vi hoppa 134 meter bungy jump mellan de vackra kullarna. Varfor man gor det kan man ju fraga sig. Men det ska bli kul aven om magen riktigt vander sig nar man tanker pa det. Efter det lilla hoppet ska vi aka Jetbat. En snabb bat som gor massa snabba svangar.

Fyra minuter kvar tills bussen kanske kommer. Ska skriva sa fort jag kan igen. Har inte haft jattebra mojligheter nu pa sistone bara.

Hej

Nu får det nästan vara nog med det dåliga vädret!

Fast nu är det bra väder. Vet dock inte om det är för att vi åkt 30 mil till västkusten. Det regnade igår när vi åkte ifrån Abel Tasman national park. Det regnade när vi kom till en håla några timmar bort, Havelock. Det regnade när vi satte upp tältet. Det regnade när vi gick på restaurang och åt musslor och drack vin (fast det gjorde ju inte så mycket för att vi satt inomhus). Det regnade när vi skulle sova. Det regnade in i tältet när vi sov så att man vaknade av vatten i huvudet.

Men regn kan vi överleva så länge det inte rinner in, vilket det inte gjorde i tidigt stadie. Förrän blåsten kom, som gjorde att tältet rasade. Vi satte upp tältet (vilket var kämpigt att ens gå ut i blåst och regn klockan halv tre på natten), men det tog inte så lång tid förrän det blåste ner igen. Ganska irriterande, sådär skrattretande att man inte orkar göra annat än att skratta. Så vi skrattade som bara den klockan fyra på natten. Vi körde in tältet i bilen och sov obekvämt i bilen istället. Men det var torrt och utan blåst. Värre kunde det varit (typ i ett halvt bortblåst tält).

Så om det regnar inatt är camping inget roligt längre!

Man ska inte klaga. Vi har det bra. Nu har vi som sagt kommit till västkusten där det är fint väder (än så länge). Målet idag var att kolla på några klippor som ser ut som pannkakor på stapel, Pancake Rocks. Det blev inte så. Vi stannar på en camping fyra mil innan. Det blev en kväll ägnad till tvätt av kläder och städning av bil. Fast också försöka torka tältet som bara slängdes in inatt i en stor klump. Helt otroligt att tältpinnarna höll. Flexibla pinnar!

Igår gjorde vi en kajaktur i nationalparken där uppe i Abel Tasman. Det blev lite paddling i 13 kilometer. Vi såg en massa sälar som låg och latade sig. Det var roligt. Sedan gjorde vi en liten vandringtur som sades vara bra. Den var inte fullt så bra som jag tänkt mig. Men det var en härlig promenad.

Ännu en gång har jag försökt att lägga upp bilder. Utan lycka som säkert märks. Internet vill inte samarbeta, men det får duga med lite text.

Skriver snart igen!

Nu är det södra ön som gäller. Kom hit igår efter en tre timmars färja. Vädret börjar bli kyligare ju mer söderut man kommer. Har börjat ha långärmad tröja varje dag och nätterna är mycket kyligare (får använda både sovsäckar och täcke. Dubbelt upp). Vi båda är nyfikna hur södra ön är. Vi spenderade en natt i samma lilla stad/by där färjan kommer, Picton. Det var inget speciellt egentligen. Idag åkte vi vidare västerut till nationalparken som rubriken säger. Vägen hit var en riktig slingerväg genom skog och till vissa delar med riktigt fina utsikter över det turkosa vattnet.

Abel Tasman national park är en park vid vattnet där det finns en lång vandringtur/kajaktur längs strandkanten. En sådan tur ska vi ta imorgon. Man kunde ta upp till tre fyra dagar, men vi anser att vi har för dåligt med tid att göra en lång tur, så vi får nöja oss med en dags tur. Det blir nog bra trots allt. Vi får nog se fina delar av parken ändå. Sedan kommer vi dra oss österut igen till en annan vandringsled. Fast där hade vi en plan om att cykla istället. Vi får se hur det blir men det är planen just nu.

Det har inte hänt så mycket mera intressanta saker. Ointressanta saker som ¨hänt¨ är:

Idag gjorde vi snabbnudlar till middag. Det var inte alls vidare gott. Till det hade vi inte alls vidare gott  vitlöksbröd. Riktig delikatessmåltid! Efter middagen spelade vi kort. Jens vann på 500 (med 595 poäng mot mina ynga 430 eller något liknande)

Jens har skoskav på hälen. Fast det börjar läka tack vare Compeed skavsårsplåster.

Någon dag ska Jens laga musslor. Det är tydligen väldigt musslor häromkring. De får han dock avnjuta med sig själv för att musslor är äckligt.

Nog om ointressanta saker. Batteriet på datorn är inte så bra. Hej hopp!

Försökte förresten lägga upp bilder från grotturen. Det gick inte på grund av internet.

Nu har vi kommit till rubriken, huvudstaden i Nya Zeeland (om någon inte visste det). Vi kom hit efter vi varit i Tongariro National park några dagar. Det blev längre än vad vi trott som vi var där. Målet var att ta en bergspromenad som vi blev avrådda att göra de första dagarna på grund av dåligt väder. Men så gjorde vi den bergsturen igår. En tur på 19,4 kilometer genom bergen och aktiva vulkaner (eller en aktiv vulkan kanske det bara var). Längsta promenaden jag tagitpå en gång , men det var värt det. Underbara utsikter som vi var så värda efter att ha jobbat oss upp till 2000 meter över havet (fast vi började inte på 0 meter över havet, men ändå).


Första etappen avklarad tillsammans med soluppgången.


Mount Doom (från Sagan om Ringen) i bakgrunden. Ngauruhoe är det riktiga namnet.




Uppför ungefär halva dagen.


Red Crater till vänster och Mount Doom till höger (mycket lättare att minnas än det riktiga namnet)


Utsikt över Emerald lakes and blue lake.


Emerald lakes.









Det var lite från igår. En underbar tur. Men nu är vi i Wellington som sagt. Vi har flyttat in på en camping mitt inne i stan. Ganska smidigt att ha gångavstånd till allt. Imorgon ska vi gå på ett museum som sägs vara bra. Vi får se om det är det. Vet inte vad museet innehåller. Vilken koll jag har. Sedan i övermorgon åker vi till södra ön. Det ska bli roligt att komma till andra ön. De flesta säger att södra ön är så mycket bättre än norra.

Nu måste vi boka biljetter till att åka färja över till andra ön!

Från vår promenad i skogen runt Waitomo caves










Rotorua. En liten sjö med rykande vatten.






Kokande lera, Rotorua.


En sjö med kokande lera.


Det här är de så kallade stora badbollarna vi åkte inuti i Rotorua. Fantastiskt roligt!



Huka falls, Taupo


Inne i Taupo. Hittade varma källor (som var jättevarma. Brände sig när man gick i)






Det är lite bilder iallafall. Kommer inte skriva så mycket nu. Vi är lite utanför Taupo nu, i Tangoriro National Park. Sägs vara en jättefin nationalpark. Vi har inte sett så mycket av den ännu. Vi vill ta en lång promenad runt i bergen, men vädret förbjuder oss just nu. Vi får se hur vädret är imorgon. Fast min fot förbjuder oss också för tillfället. Klarade av att ramla och skrapa upp stortån. Tänk att så lite kan göra en så handikappad. Men det går över snart.

Hejj

Regn, regn, regn. Ungefär så är vädret just nu. Och har varit så de senaste dagarna. Det är lite trist då de mesta aktiviteterna är utomhus. Plus att tältet läcker in vatten. Vaknar upp lite titt som tätt om natten och får en vattendroppe i ansiktet. Tog just och plockade ner tältet i spöregn. Det mesta i bilen i blött och det luktar verkligen sura gympakläder i hela bilen. Om bara solen kunde krypa fram så kunde vi torka våra kläder.

Nej, men att campa i regn är fantastiskt!!

Nog om regnet kanske. Senast jag skrev var vi vid grottorna i Waitamo. Vi gjorde den där turen i grottorna som jag skrev. Det var så himla bra tur (trots att vi bägge är lite halvt döva fram att ha fått vatten i öronen). Vi började med att hissa ner oss 40 meter i grottorna, följt av en liten promenad nere i grottorna i vatten. Det gick någon bäck eller vad man ska kalla det där nere som vi följde. Vi kollade in så kallade grottkoraller, åkte linbana i totalt mörker (hur roligt som helst) med bara lite ¨lysmaskar¨ (glowworm på engelska) omkring oss som lyste uppe i taket och väggarna. Sedan åkte vi badring (black water rafting) runt om där nere i grottorna i vattnet. Helt fantastiskt samtidigt som de här lysmaskarna var över oss likt en stor stjärnhimmel. Helt galet fint. Efter det blev det lite ålning i grottor, följt av klättring uppför två vattenfall upp till skogen. Det är en liten kortfattad version av turen. Hittils är det höjdpunkten på resan. Vi har bilden från turen som guiderna tog men har de bara på CD (och eftersom vår minidata inte har något CD-fack så får vi vänta med att titta på de bilderna).

Efter grotturen hade vi en liten plan om att åka till Hobbitton, där de spelade in delar av Sagan om Ringen. Men vi bestämde oss för att strunta i det. Hade kasnke varit lite häftigt att se då alla grejer är kvar från när de spelade in the Hobbit. Men så blev det inte. Tror inte vi hade blivit så överväldigade trots allt. tror inte man hade fått gå så nära, plus att man inte får dela foton som man tagit (på grund av copyright eller något sådant). Plus att man var tvungen att gå till någon fårfarm samtidigt (för det var enbart guidade turer). Vet inte riktigt vad vi skulle göra på en fårfarm förutom kolla på får? Får finns det så gott om ändå i detta land.

Nog om hobbitton. Efter det drog vi till Rotorua, en stad där det finns mest urinvånare, Mauri. Tyvärr är varken jag eller Jens så intresserad av kultur så vi beslöt oss för att inte ta någon sådan kulturell tur, som det fanns gott om där. Däremot är Rotorua speciellt för att det luktar det så underbart (typ kokta ägg för att uttrycka det milt) för att det är många geysrar där (jag vet inte om jag ska säga  geysrar till det, men kokande vatten/lerhålor snarare). Det var grymt häftigt när jag aldrig sett något sådant. Bara hål där det är kokande vatten eller lera i. Så det gjorde vi i Rotorua, plus att vi bestämde oss för att göra något roligt. Det blev att åka inuti en stor badboll i princip nedför en backe. Vet inte hur jag ska förklara det bättre än så. Bara en sådan onödigt galen ide för att folk ska ha lite roligt. Det var sjukt roligt. Vi satt i samma stora badboll nedför backen som var några hundra meter. Sedan efter bollen nedför backen åkte vi i en annan badboll, fast den bollen stod bara på marken. Den var mer som en centrifug. Den var rolig också, och jag fick en riktig fnitterattack (som bara Balder på Liseberg och nu denna centrifug har fått mig till). Jens hade roligt, både åt mig och åt att det snurra.

Det var igår det. Efter bollen visste inte vad vi skulle göra för det regnade hela dagen. Den enda ideen vi kom på var att fika. Så vi fikade och satt i bilen ett tag. Det var en rolig dag för att invänta att det slutade regna, vilket det inte gjorde. Sedan drog vi till en camping.

Nu är vi i Taupo och nu är planen att vänta in solen (som vi nog får vänta på, men prognosen sa att det iallafall skulle sluta regna på eftermiddagen) för att sedan åka till ett vattenfall, Huka Falls.

Glömde kameran i bilen så har inga bilder att lägga upp. Får fösöka lägga upp lite inom kort.

Nu fikar vi lite...

Nu har vi kommit fram till de här grottorna som jag skrev om igår. Dock har vi inte sett så mycket av dem idag. Det fanns inte plats på någon tur idag (som man måste ta för att komma in i grottorna) så vi tar en imorgon. Idag blev det en promenad i regnskogen med lite berg med hål i (lite halvgrottaktigt). Den promenaden i skogen sades vara en av Nz bästa promenader i skogen. Den var bra faktiskt. Bilder från vår lilla promenad kommer någon dag då jag lagt in bilderna på datorn. Jens beslogtog minneskortet så just nu har jag ingen åtkomst till de bilderna.

Imorgon ska vi hur som helst ta en av de här turorna i grottorna. Vi bestämde oss för att ta den lite mer äventyrliga turen, så vi ska göra black water rafting, åka badring runt om i grottorna och repa oss nedför grottornas hålor. Typ något sådant. Det ska bli spännande.

Vårt nya täcke är för övrigt hur bra som helst. Så varmt och skönt att man kan sova som en gud hela natten. Till och med vår luftmadrass hållde sig hel inatt (av någon konstig anledning vaknade vi förra morgonen av att madrassen var helt utan luft, plus att vi halvt frös ihjäl. Gårdagens I-landsproblem).

Jag lägger upp lite bilder nu från i förrgår. Kunde ju inte lägga upp bilder igår så de kommer nu. JUBEL


en liten promenad nära vår camping i Bay of Islands.


Det lilla barnet i Jens kommer fram när vi är ute i naturen. :P


Från båten, the Rock, i the Bay of Islands. En regnbåge.


Fiske i skymningen. Jens trivdes bra där ute. (Han fick en liten fisk om jag inte minns fel)


Jag fick faktiskt två fiskar (mina första två nappningar i hela mitt liv för övrigt)




Snorkling är gjort!




Roberton Island. En ö vi åkte till och fick denna utsikt.


Alla som var ombord på båten.


Fyren vid Cape Reinga, nordligaste delen.








Det får bli det för dagen.

Hej och hå!!

Åter igen i Auckland. Fast vi är utanför Auckland på en lite dassig camping. Men det är okej. Vi har vårat tält, plus våra nya täcken (som jag för övrigt hoppas är varma. Höll på att halvt frysa ihjäl inatt kändes det som. Rök ur munnen när man andades, så vi bestämde oss för att köpa täcke).

Vi har åkt en liten bit sedan sista inlägget. Har inte haft världens möjligheter till att skriva uppe i norraste delen. Fanns ingen täckning varken på båten eller i skogarna. Hur som helst...

Båtturen var jättebra. Dock ljög jag då jag sa det var en segelbåt. Det var det inte. Det var en vanlig båt, en ombyggd bilbåt närmare bestämt. Lite över 20 personer fick plats på båten. Vi åkte till några öar och kikade på utsikt, snorklade, kajakade och åt lite mat däremellan. Det var ett bra upplägg. En höjdpunkt var en kajaktur på kvällen när det var mörkt. Såg inte mycket förutom stjärnorna (slutar aldrig faschineras över stjärnklar himmel underligt nog). Där satt vi en stund och tog våra händer i vattnet, då vattnet blir fyllt av vita bubblor (från vårt plaskande). Det var lite av det bästa jag sett. Visste inte att det fanns något sådant. Är några koraller som tar upp solljus från dagen som reflekterar det på något vänster när något är i vattnet. Kunde se fiskar som vita bubblor om man kollade noga. Kanske en dålig förklaring av mig, men det var häftigt att sitta där mitt uder en stjärnhimmel och bara se vita bubblor från vattnet.

Efter båtturen bar det av till Cape Reinga, som är den nordligaste punkten i Nya Zeeland. Vi åkte dit mest för att det häftigt att ha varit på den nordligaste platsen. Det var fint. Kollade på utsikten och en fyr som var där.


Cape Reinga

Sedan åkte vi till en skog med stora träd, Waipora Kaori Forest (min stavning kan vara fel). Där kollade vi på NZ två största träd, en med en omkrets på 16 meter. Det var ett stort träd.

Nu är vi egentligen på väg till några kända grottor som ska vara fina. Hann inte dit idag bara, eller vi blev less på att köra snarare. Så vi checkade in på den här dassiga campingen. Jag hade en tanke påa tt lägga upp flera bilder men internet vill inte vara så snäll att samarbeta med mig. Tog 15 minuter att lägga upp bilden ovanför. Sikket problem va!!

Nej, det var alt jag hade. Nu ska vi titta på Harry Potter nummer 5. Nu börjar det bli riktigt spännande!

Nu har vi åkt upp lite i landet. Rättare sagt cirka 25 mil. Till en del som heter just som rubriken. En grupp med öar i princip. Det är fint här. Turkost vatten med massa öar omkring. Så idag åker vi på en båttur över en natt med lite snorkling och badning i det turkosa vattnet.

Vi har köpt ett tält också, plus en luftmadrass. Jens är duktig på att leta på blocketliknande sidor och höra av sig till folk. Vi fick tag i ett begagnat tält så det var ju ganska bra. Nu har vi sovit första natten i det också. Det var kallt. Tror min sovsäck är för kall, eller jag som är för kallblodad. Jens var varm. Hämtade bilen gjorde vi igår också. Det är skönt med bil och kunna känna friheten på vägarna.


Det här är på Auckland museum. Ett museum som stod att det var ett måste i Lonely planet. Det var nog det sämsta måstet enligt mig. Det var ett tråkigt museum (ok, tråkigt vad beträffar min smak). Bilden är iallafall i ett hus från Maurifolket i Nya Zeeland.


Inne i Auckland. Med skytower länngst bak.





Uppe på ett utkiksberg i Bay of Islands.




En strand här.

Så mycket mera än det här har inte hänt riktigt. Eller jo, vi har köpt et nytt objektiv så vi ska kunna ta bättre bilder. Vi har klagat hela tiden på att bilderna blir dåliga så det här ska lösa alla våra problem (säkert!?).

Vi köpte ett mobilt bredband också. Det kan ju vara bra kanske.

Hörs igen snart.