Jamaica har nu tagit nästan tagits till sitt slut. Täck vad tiden går fort. Fast nu var vi ju här bara en vecka så kanske inte så konstigt att det gått fort. Jag måste säga att Jamaica har varit en väldigt positiv upplevelse på många plan. Människorna är väldigt trevliga (fast att de flesta ser en som en levande plånbok som går på gatan och vill suga ut så mycket pengar som det går av en). För att sammanfatta vår resa genom halva Jamaica så gör jag såhär:

• Började resan i Montego Bay, där vi också tillbringade första natten (vilket inte var så mycket att ha alls, Montego Bay altså. Fanns lite stränder som man dessutom ska betala över 100 SEK för att komma och bada. Glöm och dröm för lite sand och saltvatten säger jag. Blev ingen strand för oss där).
• Begav oss med lokal transport (alltid lika spännande) mot Negril, som är ett av de mest kända turistmålen. Det var superfina stränder där, tyvärr är det lite tråkigt att de förstört allt med alla hotell som ligger på stranden. Blir så plottrigt och inte samma känsla, men det var fin strand trots allt. I Negril tillbringade vi två nätter.
• Sedan begav oss till Treasure beach. Det var enligt mig det bästa med vår resa. Det ligger i södra Jamaica ute på landet, fast på stranden. Det är som ett litet bortglömt turistställe (eller inte ännu påkommet turistställe). Det finns några söta hotell och gästhus med utsikt över stranden och vattnet. Och det bästa av allt på Treasure beach var att mankunde gå ut under mörker, och känna sig säker (vad man nu menar med säker, för säker går man väl ingenstans). Överallt annars ska man vara väldigt försiktig med att gå ut i mörkret.
• Nu har vi begett oss till Kingston, huvudstaden. Vi har precis besökt Bob Marley museum. Det är beläget i hans hus här i Kingston så det var en intressant tur genom gården och huset, och även genom hans liv.

Det är väldigt annorlunda här måste jag säga. Taxichaufförerna är galna i deras körning (finns nog inget som heter trafiksäkerhet. De kör väldigt mycket för fort, kör om i de märkligaste situationer, smockar in så mycket folk som det går i bilen. Finns det hjärterum så finns det stjärterum heter det väl? Vet dock inte om det var så mycket hjärterum i taxibilarna när vi bokstavligt satt på varandra,  7 vuxna människor och trängdes om platsen i bilen i en vanlig 5-sätes bil. Spännande, får ju vardagen lite roligare med lite äventyr. Satt flera gånger och förlitade oss på bildörren som hela röven var inträngd mot.) Men vi överlevde taxin och minibussarna här i Jamaica.

 

Även en annan ganska rolig grej här är ju marijuanan, som Jamaica är ganska känt för. Det ska vara olagligt (enligt vår guidebok), men antar att var och varannan gör det av befolkningen, helt öppet. Ganska roligt hur de sitter på stranden och tar sig en rök, även på restauranger. Lite annorlunda mot hemma kan man säga. Kunde även se poliser gå runt på stranden, men antar att de tar fast turister mera eller något. Aja, sånt håller vi oss undan för. Roligt att se hur öppet det är bara.

 

Jag skulle kunna skriva så mycket mera, men jag vet inte var jag ska börja med allt. Känns mer som allt blir en enda röra. Det är så mycket intryck och saker som är så annorlunda från hemma. Jag tycker att vi hann med ganska mycket av Jamaica ändå på bara sex dagar. Förvånande nog har vi knappt sett några turister. Vi åker ju under lågsäsong, men ändå. Vi har varit ensamma på hotell, och igår i Treasure beach bodde vi på ett ställe där det inte hade bott någon sedan tre veckor. Vi var ensamma på en lång strand med endast några gående förbi oss under tiden vi låg där. En sådan ensamhet är underbar.

 

Satt i en minibuss idag vid fönstret. En överbefolkad minibuss också. Runt 20 pers i den lilla minibussen. Först var jag glad av att jag satt vid ett fönstrer, men sen när jag märkte att fönstret inte gick att stänga var det inte lika roligt. Det blåste så himla mycket när galningen till chaufför körde fort. Fick sitta med armen i fönstret för att det inte skulle blåsa lika mycket. tack vare det är jag röd som en liten gris på armen. Hade inte väntat mig att bli solbränd i en bil. Så kan det gå när inte haspen är på.

 

Imorgon åker vi till Kuba, lika oplanderande som alltid. Har ingen aning om var vi ska eller något. Vi får se var Lonely Planet (aka Lying Planey) tar oss.

Hej